Kim W. Andersson

Andreas är en av mina studiokamrater och en begåvad sådan. Han sitter precis bredvid mig och ritar Bamse för det mesta och har precis avslutat animera film med Bamse. Just nu så försöker han diktera vad jag ska skriva i detta inlägg om honom. Jag skriver inget av det hans säger, så klart. Men det handlade om att han vill framstå som en lite mer bevandrad och kultiverad person än vad han i själva verket är. Kolla in hans hemsida och hans blog, där hittar ni härliga saker att titta på.

Tack för bilden, Andreas!

Här är en liten bild på huvudkaraktärerna i min nya serie Puppy Love. Flickan i förgrunden heter Alena och hon klipper sitt eget hår. Josefin är den andra. Hon är Alenas låtsaskompis, och finns bara i fantasin. Eller göööööör hon det?

Sofia Falkenhem sitter snett bakom mig här på Seriestudion och ritar finfina saker hela dagarna i sin unika stil. Här har hon bjudit på sin läckra konst i vårt favoritämne romantisk skräck.

Vilken blir din favorit?Jag har nämnt innan att det kommer göras Love Hurts-tröjor, även visat ett litet smakprov (se nedan). Det är inte sämre än att det är en Love Hurts-kollektion av tre läckra t-shirts, som jag gör i samarbete med butiken SHOCK. Detta är något av det mest spännande jag har gjort på länge!

Som jag nämnt innan så arbetar jag med min nästa serie, Puppy Love. Även den en Love Hurts-serie, fast en lång en. Det är tänkt att bli typ 12 delar på 12 sidor var. Jag har skrivit på manuset i ett år och nu börjar det bli färdigt nog att börja tecknas. Jag börjar med att rita huvudkaraktären, Alena heter hon och här är mina första skisser på henne.

Från vänster; Pentel Pocket Brush, den bästa penselpennan. Jag har provat många men denna är överlägsen, köpte den i Japan. Men jag använder den bara till skissande, när det är dags att tuscha på riktigt så använder jag alltid en riktig pensel.
Blyertspennan är en sådan med ett tjockt stift i. Den är trubbig och skön så att man kan inte gör några onödiga detaljer.
En tunn tusch-penna, storlek 03. Det enda jag använder denna till är iris och pupiller i ögonen.
En tjock tuschpenna med mjuk penselaktig spets. Detta är min nya favorit. Jag har länge gillat Faber Castell PITT artist pen, med “brush”-spetsen. Det är en mjuk gummispets som ger en dynamisk linje som ska likna en pensel. Den är inte i närheten av en riktig bra pensel, men väldigt kul och enkel att använda. Nu har de gjort denna favoritpenna i stort format, den på bilden.

Malin “Killer” Biller

Den hetaste serietecknare i vårt avlånga land just nu - Malin Biller!

Att så mycket bra kan komma ur ett och samma huvud. Läs hennes strippserie, Biller, i typ alla tidningar. Och det kommer böcker snart också. Med lite mer personliga serier, lite mer äkta kanske, lite råare, men inte lite jävla bra!
Kolla in biller.se

Här kan ni läsa om vårens debutanter, främst om mig så klart.
Svensk Bokhandel

En av mina absoluta favorit serietecknare heter Junji Ito och hans bästa serie är Uzumaki. Nu faller det sig inte sämre än att denna underbara serie ska ges ut i Sverige, av Galago. Johannes Klenell, redaktör på Galago, vet hur mycket jag tycker om Uzumaki och bad mig därför göra ett förslag till omslaget. Jag kommer så klart inte teckna det, bara formge det, men det kan bli hur fint som helst. Det finns massor av vackra bilder i serien att använda. Uzumaki betyder spiral och det är just vad serien handlar om, det kommer så klart även att återspeglas i omslaget.

Så idag har jag suttit och letat bilder och skissat på omslag. Ju djupare jag gräver mig i skattkammaren som är Junji Itos bilder och serier desto mer övertygad blir jag om hans geni. Mitt tips till er är att läsa allt ni kan komma över av honom.

Här kan ni se hur den ser utI senaste numret av Seriefrämjandets tidskrift om tecknade serier, Bild & Bubbla, finns en lång intervju/artikel om Kim W och Love Hurts. Det bjuds även på en Love Hurts-serie, nämligen nr.11 som jag skrev om här för ett tag sen (se nedan).

Omslag, intervju och skiss-sektion av Nina Hemmingsson, seriekrönika av Lina Neidestam och mycket annat gott innehåller numret. Jag tycker att B&B har blivit en riktigt intressant tidning sen omvandlingen ett par nummer sedan.

Sveriges Mangaprincessa, Åsa Ekström!

Här är hennes bidrag till Love Hurts-biblioteket av härliga bilder på ämnet romantisk skräck. Alldeles förtjusande!

Till min kommande bok så skulle det självklart tas ett foto, annars blir det ju inte på riktigt liksom. Om mamma ska kunna säga till sina väninnor att hennes son är författare så krävs ett ordentligt porträtt.

Så jag tog på mig kostymen och kilade till den bästa fotografen i stan, Anna Strand. Hon fotograferade och regisserade mig. Sen tog jag med mig bilden till min studio, färglade den och satte den i den fina ramen ni ser.

Hela idén är ju att det ska se ut som ett gammal samlarkort, en filmis som det hette. Här är en sida med en massa sådana, som vi hade som förebild.

Så, vad tycks? Stiligt va?

Sofia Falkenhem, min kära ateljékamrat och kollega, tipsade om en fantastisk Love Hurts-låt. “She’s Falling In Love With A Monster” av den engelska artisten Screaming Lord Sutch.

Jag har spenderat senaste veckan i London, för att hälsa på mina underbara kollegor Jan Bielecki och Jonna Björnstjerna. De har båda flyttat dit för att gå på Saint Martin’s College. Underbart att få träffa dessa talangfulla människor och låta dem visa mig storstadens bästa sidor.

Jag fick även se en skiss på Jans fan-art han lovat mig, han har stor press på sig eftersom jag alltid hyllar hans talang till skyarna. Men det kommer bli hur fint som helst!

Jag har även gjort skisser på en Love Hurts T-shirt-kollektion, som jag ska göra i samarbete med en svensk klädbutik. Mer om det senare, men jag kan säga att de kommer bli grymt läckra!

Ritat har jag inte gjort på en vecka nu och är därför riktigt sugen på att sätta igång. Jag har skrivit mycket på Love Hurts: Puppy Love på senaste och även börjat skissa på karaktärerna. Jag lovar att snart lägga upp lite bilder på det.

Jag reste till det förlovade serielandet Japan sommaren 2007 för inspiration och dylikt. 5 veckor i en bastu blev det. Alla sa - åk inte i augusti, det är för varmt! Jag sa - Varmt? Det är väl trevligt med lite värme.

Trots detta var det så klart en magisk resa med många äventyr.Jag träffade mina kära kollegor Jonna Björnstjerna och Åsa Ekström som båda bodde där just då. Det finns inget bättre än att åka till andra sidan jorden för att träffa sina vänner, dricka sho-shu och sjunga karaoke.

Men resan skulle ju handla om inspiration, det var det jag hade berättat för Malmö Kulturstöd när jag fått stipendiet som var resans budget. Så jag väntade mig en massa idéer om serier om ninjor, samurajer och geishor. Även om de infann sig så var det inte lika intressant som annat jag mötte. Jag hängde med (se inlägget om henne nedan) Junko MIzuno och hennes bild av hur det var att leva i Japan var annorlunda. Junko är en framgångsrik serietecknare och konstnär, men hon är över trettio och ensamstående kvinna och därför förlorad enligt samhället. Detta och andra insikter i kvinnans Japan gjorde att jag skrev serien “Love Hurts No.11”. Och Junko fick porträttera seriens huvudkaraktär.

Så det blev aldrig någon serie om ninjor. Fast jag gjorde en senare om två kung fu-tjejer och jag behövde inte ens åka till Kina för det.

Carl hedsved skickade en härlig fan art-bild, den tackar man för!

Jag och Calle gick Serieskolan tillsammans för en herrans massa år sen. Det var kanske det bästa jag gjort. Där ritade vi dagarna i ända och gjorde härliga serie-fansin som vi bytte med varandra. En välsignad tid. Calle gjorde ett fansin som hette Kvickhuvud, det var det bästa.
Nu hoppas jag på att vi kommer att sammanstråla i vår nya ateljé i Stockholm för att även där göra det vi gör bäst, rita hela dagen lång.