Det kan bli för mycket av det goda även på seriefestival i Frankrike. För mycket god mat, för mycket vin och öl, för mycket bra serier. Nu är mina sinnen överfyllda och jag vill hem. Nu vill jag bara göra serier och göra dem lika bra som de bästa jag har hittat här.
Jag lägger upp ett par bilder till. Det regnar ute. Men sen ska jag på Blutch-utställningen och nya Seriemuseet.
Detta är som sagt bilder från min nya serieroman, Love Hurts: Puppy Love. Jag har tagit bort pratbubblorna här för att ni ska kunna se bilderna bra.
Fortfarande i Angouleme. Kika på dessa så länge.
Jag är på seriefestival i Frankrike. Kommer lägga upp lite smakprov från Puppy Love medan jag är här. Så skriver jag mer när jag kommer hem.
Lite färg från Love Hurts: Puppy Love Del 1. Alena klipper till frisyren som kommer att bli hennes signum.
En hel sida med detaljbilder från Puppy Love del 2
Det är hög tid att skriva om litet om Puppy Love. Det är ändå den serien jag jobbar med hela dagarna. Den efterlängtade uppföljaren till Love Hurts. Denna gång en lång berättelse i 8 delar, för er som missat det. Jag lägger ut mycket bilder här på bloggen från serien, men nu tänkte jag skriva lite om den också.
I senaste, och sista, Nemi-tidningen gick ett teaser-avsnitt. Den finns fortfarande i butiken har jag sett, go get it. Det är ett fristående smakprov på vad som ska komma. Den riktiga serien var tänkt att gå som följetång i Nemi, men tidningen lades ju ner.
Så nu jobbar jag på i väntan på en ny kontinuerlig publicering. Det är ju det bästa, att få ut den med lagom mellanrum. Deadlines, betalning, feedback är alla bra saker. Tur i oturen är ändå att i och med att den inte kom ut med Nemi så har jag kunnat slipa på den och gjort den ännu bättre.
Första delen är klar. Andra är inte mycket kvar på. Jag kanske hinner med tredje innan SPX och då sätter jag kanske ihop ett fanzin av det. Det var gamla goda tider det, när man gjorde fanzin. Jag och Loka Kanarp gjorde finfina små fanzin tillsammans under namnet Lucky Death Comics. Naaw… Minnen.
Det skulle i så fall bli första chansen att läsa den, som det ser ut nu. Det blir i så fall en begränsad upplaga speciellt till SPX. Men om några blir över kan jag sälja dem här. Vi får se, mycket kan hända innan dess. Det är inte förrän i slutet av april.
Det om detta. Love Hurts börjar få sitt eget liv och sprids sakta över världen. På torsdag åker jag till Frankrike och ska visa upp den där, hoppas på att fler länder hoppar på det romantiska skräcktåget. Annars så ritar jag vidare på Puppy Love, den kommer bli awesome.
Alena är fundersam, Puppy Love.
Jag skickar ut ett nyhetsbrev till min Facebook-grupp när det händer kul saker. Inte ska ni missa det! Så här såg det senaste ut:
Nu är det äntligen igång! Efter lite förseningar så finner ni Love Hurts på Nyheter24.se. Ny serie varje vecka! Kolla in det:
Love Hurts har börjat i Norska och i Finska Nemi-tidningarna, som jag nämnt innan. Nu är det på gång att vår romantiska skräckserie även ska börja i den Serbiska tidningen Strip. Och då komma ut i hela forna Jugoslavien. Håll tummarna!
Även danskarna börjar få upp ögonen för Love Hurts, förlaget Fahrenheit har visat intresse att ge ut boken. Inget är säkert, alla hoppas!
Puppy Love puttrar på. Fortfarande ingen publicering planerad. Hoppas på att hitta någon kontinuerlig sådan när jag är klar med några delar. Kika så länge på min hemsida för att se hur det går.
Sista gången jag såg dig…
Nu är du inte hos mig längre, du fina vän. Så mycket vi gått igenom tillsammans. Så vackra bilder vi skapat. Nu har du ett nytt hem, i Uppsala. Hos en veterinär, med marsvin. Hon kommer att ta väl hand om dig. Lev väl och frodas.
I knäet har jag din efterföljare. Hon har mycket att leva upp till.
Inte så mycket inspiration som ett verktyg i mitt serietecknande. Jag har inte mindre än fyra av dessa referensböcker, fyllda till bredden med nakna damer i alla vinklar och ställningar. Tusentals bilder på nakna japanska kvinnor! Nakna kvinnor, utan kläder! Alldeles nakna, alldeles japanska! Kvinnor! Nakna!
Så nu borde jag få lite träffar på Google. Hundratals intet ont anande herrsurfare kommer nu snubbla in här, hoppas de köper min bok.
Men faktiskt väldigt bra referensböcker. Jag köpte dem i Tokyo, var annars. Jag har försökt få tag i fler sen jag kom hem men de enda jag hittat är tokdyra på Ebay. Jag drar fram dem ofta när det ska tecknas speciella bilder. Lånas även av mina ateljékamrater, inte minst av Lina som nu ritar mycket naket i sin feministiska sexserie Maran. Den kommer bli awesome!
Alena kommer hem…
Jag sitter på tåget till Uppsala, där ska jag hämta min sprillans nya Wacom Cintiq. Det ska bli så spännande att börja jobba med den. Rita på en skärm, tänk er själva. Det är som i framtiden. Som flygande bilar! Varför väntar alla på flygande bilar förresten, varför kallar vi inte bara flygplan för flygande bilar så är vi där redan nu. I framtiden.
Men varför den deppiga rubriken och framför allt varför denna klump i magen? Jo, jag ska nämligen byta bort min ritplatta mot den här nya ritskärmen, plus en massa pengar emellan. Pengarna bryr jag mig inte om, men plattan. Den har jag ju färglagt alla mina serier på. Hela Love Hurts-boken och mycket mer. Jag trodde inte ting hade sådan betydelse för mig men jag känner en oro i magen.
Som tur är så ska jag hem till Patricia, tjejen jag ska byta med, så jag får se om min platta får ett fint hem. Om inte så flyr jag fältet. Springer planlöst genom Uppsala med tårarna sprutande och en wacom-ritplatta tryckt hårt mot bröstet. Håll utkik om du är i stan.
Tokyo Gore Police, en japansk splatterfilm att avsluta helgen med.
Storyn var ju verkligen inget att hänga på köttkroken, men vem behöver det när man får en tjej med krokodilgap till underkropp (se bild nedan), en snigel-dam, en skolflicka med mattkniv till högerarm och bröst som sprutar frätande syra, en hundkvinna med samuraj-svärd till både armar och ben (de bytas ut mot maskingevär senare), en samuraj-polis vars avhuggna ben sprutar så mycket blod att han kan flyga runt och mycket annat. Allt det och korta reklamfilmer inspränga om t ex urgulliga små knivar för tjejer så de kan skära söta mönster i armarna. KAWAII! skriker dom.
Inget konstigt med detta.
Oj då, äj Alena lite tjött?
Söndag, vilodagen! Sovmorgon och långfrukost. Allt detta och sol utanför fönstret för första dagen på länge. Eller är det kanske så att jag har försvunnit ner i grottan varje dag innan solen kommit fram? What ever, nu är den här och den värmer i själen.
Nog om detta. Något serietecknate är bra på så är det att kokettera i hur jävla mycket de jobbar. Även jag, väldigt mycket. Det kanske är sant, det är nog sant, men är det intressant? Är det för att man vill ursäkta sig att man har som arbete att rita roliga figurer och hitta på spännande historier? I stället för ett “riktigt” arbete.
Mitt nyårslöfte var att komma ihåg hur jävla gött jag har det, komma ihåg att jag jobbar med min pojkdröm. Även om jag gör det för mycket, men man kan väl inte ha för mycket kul? Se där var det igen, jag påpekade att jag jobbar mycket. Kanske vill jag skryta, jag älskar att göra serier och jag gör det dag och natt.
Söndagar gör mig så filosofisk. Nu övergår jag till den där långfrukosten så får vi se om jag kanske låter bli att sticka till studion idag. Va! Ta en dag ledigt, wickety-what? Vi får väl se, jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Kanske åka till IKEA, jag behöver ju en ny hylla till studion.
Två sidor tecknade på en dag. Bra. Jag la datorskisserna på ljusbordet och ritade av dem. Förfinade och justerade. Det gick fort. Min mentors nya teknik visar sig vara ytterst framgångsrik. Mitt mål är att rita och tuscha en sida om dagen i snitt och nu börjar vi närma oss det. Jag är glad, det var författaren av Spindelbarnen också när hon fick se mitt omslag. Snart är det dags för Angouleme och jag börjar känna mig redo.
Igår gjorde jag det! Jag förlorade oskulden! Bara skoja, denna bloggen handlar inte om sådant kul. Nä, jag skissade två sidor i datorn, nu har hälften av er somnat av tristess. Men för er andra så kan jag berätta att det gick väldigt bra, och då utan en sådan där ritskärm för 23000 pix, som jag har funderat på at köpa. Utan på min vanliga wacom-platta.
Igår fick jag även min A3-skrivare, 350:- på blocket, sweet. Så nu ska vi sätta min mentors nya teknik (se tidigare inlägg) på prov. Hela dagen viger vi åt detta, härligt!
Så här ond är vår antagonist.
Snajdigt! Jag är nöjd, hoppas författaren också blir det…
Ah! Färdig med omslaget till Spindelbarnen. Jag är väldigt nöjd. Inte minst med färgerna. En mörk, spännande och lite skräckig känsla utan att använda för mycket svart. Inte för att jag egentligen vill göra annat än skvätta massor av svart läckert tusch på mina bilder, men önskemålet från kunden var annat. Nu är det ivägskickat och jag hoppas på hurra-utrop från alla inblandade.
Över till Puppy Love igen, äntligen. Jag är fortfarande i tankarna om att grovskissa i datorn, hmm… men jag har inte vågat ta beslutet om att köpa en ritskärm för 12000 pix. A3-skrivaren kommer i dag i alla fall. Jag provar! Jag ska nu börja på en ny scen på bara två sidor, jag gört! Wohoo! Känner ni spänningen! Det kittlar i magen, som att åka berg och dalbana. Så är det att läsa min blog.
ps. Love Hurts kanske ska komma ut i Danmark. Fedt!
Detta ska nog bli bra.
Härliga referensbilder!
Inte så illa va? Kul att tuscha också. Det kommer bli riktigt trevligt det här omslaget till Bonniers-boken jag pysslar med. Titeln är än så länge Spindelbarnen, men det kanske de ändrar. Jag gillar det dock. Men sen har jag en historia av att vara hemskt dålig på att hitta på titlar. “Samurai-ön” t ex, inte bra. Därför har jag begränsat mig till att stjäla låttitlar. Love Hurts, hör här. Och Puppy Love, här.
Idag ska jag åka och hämta en a3-skrivare jag köpt på blocket. Ingen bra, men billig och den ska bara vara till att skriva ut skisser. Jag tänkte ge mig på att skissa som min mentor visade mig nu när jag träffade honom. Man skissar i datorn, och kan då rotera, flytta, storleksförändra och allt annat hur mycket man vill. Den skissen skriver man sen ut i 150%, typ a3, och ljusbordar över med blåpenna. Vips! Så har man en tecknad sida klar att tuscha.
Som Fabian G påpekar när jag berättar för honom, så kommer man nog inte vinna tid. Då man kommer att hålla på och lattja runt i Photoshop. Men man vinner andra saker… tror jag. Vi får se. Om jag gillar processen så köper jag mig en sådan där ritskärm, Wacom Cintiq.
Ett mangaalbum jag köpte i Malmö. Snyggt omslag, halva priset och “the first Korean horror manga for girls” på baksidan. Klart man köper, var inte så bra dock.
Efter en väl tilltagen sovmorgon/kolla på X-files och äta piroger, så tog jag mig äntligen genom det ruskiga vädret till min kära grotta till ateljé. Det var ju dags att äntligen få göra lite serier. Men inte förrän inmundigande av kaffe med o’boy, det enda rätta sättet att dricka detta gift, kunde jag få någon slags skärpa nog att börja. Inget gör en så slapp som att vila. Imorgon är det upp med tuppen!
Jag jobbade i alla fall halva natten till slut, tills jag var tvungen att springa till sista tunnelbanan som lämnar Zinken. Puppy Love stod på menyn och det blir riktigt bra. Igår skrev jag manus på tåget från Malmö och fick upp en ordentlig glöd för denna serie. Oj, vad spännande det kommer att bli.
Nu har jag gjort om prologen och den är just så som den ska va. Gör om, gör bättre. Nu är det bara att tuffa på som ett ånglok genom berättelsen, snart får jag rita action. Det kommer bli mer och mer action ju längre serien fortlöper. Jag har skrivit den så, stegrande.
Jag ska bara göra klart omslaget till Bonniers-boken också. Sen åker vi till Angouleme nästa vecka, måste förbereda för det. Mycket denna månaden. Mycket kul också.
.jpg){kind=link}
